Två veckor i kylan

Nu har jag varit hemma i snart två veckor.

Börjar vänja mig vid att vara hemma, samtidigt som jag saknar Afrika något extremt mycket.

De första dagarna hade jag svårt för att hålla tårarna inne så fort jag såg någonting som påminde mig om Afrika. Min blödighet börjar nu sakta men säkert försvinna. Dock så vägrar jag att sluta gå i flipp flopp!

I veckorna har jag börjat jobba lite smått. Skönt med lite sysselsättning så att jag inte känner mig så rastlös! Har även varit och fått min fot ompysslad igen. Stygnen är borta och likaså skinnbiten som syddes fast. Tydligen så var det lika bra... I takt med att såret läker ihop, börjar jag gå mer och mer normalt, vilket är skönt då det såg en aning retarderat ut innan.

Har också hunnit med en överraskningsfest med utgång, lite tjejmys med mysiga tjejer, strandpromenader, glöggande, "bonde söker fru mys kväll", en massa bettäckning, kört en massa bil!, en runda till boan med tildus, bakisbingo och såklart ett evigt bläddrande mellan mina Afrika bilder.

Boan stök med tildus

Strandmys

Gullan

I morgon drar vi igång julstöket och snart anländer mina finnar och tysken hem till kyligare breddgrader. Har redan börjat fila lite på en reunion som jag hoppas bli av!

HEMMA

Landningen i Danmark gick bra. Jag kände mig lite granne piggare nu än vad jag varit före flygresan. (Är så glad att jag kan sova så bra i luften) Väskan kom på ett rullande band och jag tog mitt pick och pack och begav mig med tåg mot Sverige. Där väntade mamma och pappa på mig :)

Det blev en svensk hamburgare på centralen, sen en runda in om till donken för att käka mina efterlängtade hot wings!

Kvällen spenderades i soffan där vi kollade igenom filmer och alla mina 3000 bilder! Det tog ett tag...

I måndags var det tag att ta ut stygnen ur min fot...det var ingen vacker syn. En massa prover skulle också tas eftersom jag vårdats på sjukhus utomlands och personalen behandlade mig som om jag vore giftig. Handskar, munskydd och skyddsrock var tydligen ett måste.?

Resten av dagen spenderades med Olivia, lite glögg, julgodis och en film. På kvällen blev det mys hos Birre med honom, Ola och Sebbe. :)

Och så var det ju de här med temperatursskillnad. Jag måste ha varma kläder på mig nu tydligen. Så i tisdags fick det bli en sväng in om till Nova Lund, för att att inhandla skor och kläder så att jag faktiskt klarar av att vistas utomhus de kommande veckorna...

En runda in om till media markt på hemvägen för att krama om mina telenorpojkar var ett måste. :)

På kvällen blev det lite bus med Walle i trädgården, sen kom Filippa och Matilda hit och fikade, uppdaterade mig och snackade lite skit. Mysigt!

Så här glad är jag inte att det är så kallt...

Har nog inte hajjat än...

glider runt i öronmuffar och flip flip...

Idag sitter jag hemma. Har lite halvont i foten. Måste börja packa upp. Är redan lite halvtrött på vädret. Funderar på vart jag ska åka härnäst. Nu ska jag först och främst gå in och boka en biljett upp till sthlm!

Jag saknar er så mycket så jag vet inte vad jag ska ta mig till...

(Nu kom tårfyllt moment nr 258)

LÖRDAGEN DEN 5/11 - söndagen

Min sista dag i Cape Town börjades med pustar och stånkande när folk började vakna upp i sina sängar. Beachvolleyboll stod på schemat, ute såg det ut att vara kallt och grått och ingen var särskillt utvilad och taggad på spel...

Ett litet oskyldigt sms skickades iväg till vår organisatör med frågan om det faktiskt blev någon volleyboll när de var så här dåligt väder. Svaret tvingade oss upp en halvtimme innan avfärd för att tvinga i oss lite flingor och på med volleybolloutkläderna..

Värmer upp med en donut...

Väl på plats sprack solen upp och det blev en härlig dag på stranden. Vårt spel var inte lika härligt, men vad gjorde det?

En tupplur under parasollet fick det bli, innan chauffören som skulle köra mig till flygplatsen anlände. Sophia skulle stanna kvar i Camps Bay, där tävlingen varit. Tårfyllt avsked nr 1 tog plats och sen rullade vi andra iväg. Efter några minuter får jag ett sms från Sophia, tårfyllt moment nr 2. Pernilla och Emilia följde med för att säga hejdå på flygplatsen, vilket gjorde att det blev tårfyllt avsked nr 3. Jag hatar att saker och ting måste ha ett slut...

Så gick jag in, gråtandes med alla mina väskor, förbi strirrande folk som skrek tröstande ljud efter mig.

Taggat lag

Väl inne fick jag lite plåster på såren från flygresan hit. En prioritetslapp på min väska som skulle göra att mitt bagage inte skulle försvinna den här gången. Fick även välja plats på flyget, vilket blev helt perfekt. Fönsterplats med ett tomt säte bredvid mig!

När jag precis checkat in får jag ett samtal från Celia och Sandra som ringer för att säga hejdå. Tårfyllt avsked nr 4 var här och jag gick runt i souvenirbutiken och grät för mig själv...

När jag kommit på flyget, satte jag kings of leon i öronen och somnade innan vi hunnit lyfta. Vaknade upp när vi gick inför landning i Johannesburg, fortfarande med kingan i öronen och till världens finaste, afrikanska solnedgång utanför. Det kunde inte bli annat än tårfyllt moment nr 5....

Jag lovar!

Resterande 17 timmar i flyget sov jag, förutom två gånger då det serverades mat. Vaknade upp lite då och då och gissade landet jag hade under mig. Hela vägen hem var det fint väder under mig....tills vi passerat polens landsgräns och flög in över östersjön. Då flög vi in i ett stort, grått moln som jag ännu inte kommit ut ur....

Fredagen den 4/11

Också blev det fredag... vi anlände till barnhemmet med en massa blöjor, tårta och lite ont i magen. Det blev en hel dag med mys, speciellt med Sheldon som jag helst av allt skulle vilja ta med mig hem! När klockan slog halv 5, var det dags för oss att åka hem. Och jag, blödigare än någonsin, kunde så klart inte hålla tårarna inne... det hela slutade med att både jag, Pernilla och Emilia lämnar rummet med rödgråtna ögon medan Sheldon står i sin säng och ropar bye bye efter oss...

Efter att ha deppat lite i min säng, gråtit några skvättar, packat det sista.... var det dags att rycka upp sig för att ta den sista kvällen ute i CA med stoorm!!

Vi käka sista måltiden på hostlet och gjorde oss därefter i ordning för kvällens fashion show. En fashion show som visade sig vara det sämsta vi sett. Efter mindre än halva föreställningen, smög vi oss ut och upp mot long street. Ett stop på food in där vi käkade lite, innan det var dags för sista kvällen på Dubliners.

Som vanligt grym musik och som vanligt skulle jag på och önska en låt... När jag frågade sångaren om han hade "small things" (låten) tyckte han såklart att det var en jättekul fråga och fick med sig hela dansgolvet att skratta. Haha, tur att jag inte är rädd för att göra bort mig!

Lite bubbel och en skön taxichaufför

Min partyprinsessa

"Fashion Show"

Lite mat, fransken provsmakar

Pernilla, Paulo, ale, sophia och en stranger i bakgrunden ;)

En lyckad kväll, som slutade när solen gått upp och fåglarna börjat kvittra...en timme innan det var dags att gå upp för att göra sig redo för lördagens volleybollturnering..HAPPY ENDING!

Torsdagen den 3/11

På torsdagen kom vi upp med nöd och näppe.

Mot jobb och en massa gulliga barn som jag inte var så pigg på att ta farväl av dagen efter. En massa mys blev det och på eftermiddagen även en liten promenad, utanför grindarna för ovanlighetens skull! Inte trodde vi att vi skulle få lämna hemmet, eftersom vi tidigare blivit tillsagda att inte ens gå utanför grindarna innan vår chaufför kommit. Men, med ett barn vars i en vagn och fickorna fulla med pepparsprey, lämnade vi barnhemmet för en halvtimmes promenad och lek i parken. Kul med lite variation, både för oss och barnen!

Efter jobbet var det dags att handla upp de sista pengarna från insamlingen. En massa blöjor, våtservetter och vasselin blev det. Som vanligt fick vi beställa en taxi för att kunna ta oss hem med alla grejorna, fast vi bara bor två kvarter bort. 40 minuter tog det innan taxin kom och på den tiden hade jag hunnit sura ihop ganska rejält. En kombination av att vara sur på taxichauffören tillsammans med att jag var tvungen att börja packa för hemresa, gjorde kvällen ganska dyster.

Men så tog jag tag i mig själv, drog på mig en t-shirt och ett par jeans och gick hem till Celia som bjudit hem på middag. Där möttes jag av en också ganska dyster Sandra som blivit bestulen på både telefon och plånbok kvällen innan. Tillsammans deppade vi över en middag (tur där fans andra som höll stämningen uppe)

När klockan hade passerat tio, skickade Victor och ville att vi skulle komma in till Long Street, Celia hade fått ledigt dagen efter, jag insåg att jag bara hade två kvällar kvar i Cape Town och mycket mer behövdes inte för att jag skulle dra till hostelt, byta om och sedan åka raka vägen in till vårt favorit ställe, The Dubliners!

Där mötte vi Victor och fyra andra svenskar han fiskat upp och hade sedan en jäkligt rolig kväll på dansgolvet!

Tre timmars sömn fick jag nöja mig med innan det var dags att gå upp för min sista dag med barnen....

Nej, jag har inte redan käkat upp,

jag har bara inte hunnit ta upp!

Eftersom det går så HIMLA SNABBT att ladda upp bilder här hemma, tänkte jag att ni skulle få se lite bilder från kings of leon konserten också:

Uppladdning hemma på uteplatsen

Ännu mer uppladdning på bargatan

Vi och VM stadion

Jag, en kille och en tröja...

Som sedan hamnade på mig!

Kingan

Tungt

Onsdagen den 2/11

På onsdagen var vi som alltid lediga.

Jag och pillan bestämde oss därför för att först åka en sväng till Waterfront, för att inhandla lite julklappar till nära och kära. Tror inte att jag avslöjar mer än så...

Minibuss hit och minibuss dit och tillsist hamnade vi på vår nya favoritstrand, Clifton Bay No 4. Minibussarna fick vi vid ankomst höra var så himla farliga, därför har vi hållit oss ifrån dem. Nu när vi blivit lite mer rutinerade capetownbor, har vi vågat oss på det..och jag sörjer alla min pengar som tidigare gått åt dyra taxireser! Minibussarna är billiga, smidiga, ganska säkra :P, man hoppar på var man vill, av var man vill, allt är perfekt. Man till och med skrattar sig igenom hela resan när en kille hänger ut genom rutan för att upplysa resten av cape town vart vi är påväg " Mowbray, Claremont, Wynbeeeergggg!"

Packad minibuss

Bra utsikt, bra strand

På kvällen får jag ett samtal från Victor, en svensk kille vi träffade på Garden Rout, som precis anlänt till Cape Town. En sväng ner om till Trench Town med Celia och fransken, sen fortsatte jag, Sophia och Pernilla in till stan för att möta upp vår svensk. En mycket trevlig kväll, som slutade på Mc Donalds innan vi drog oss hemåt.

En inte lika trevlig morgon när vi skulle upp till arbete, men iväg kom vi :)

En uppdatering, vi börjar med tisdagen den 1/11

Godmorgon!

Har kommit på att jag inte bloggat på över en vecka. Har haft fullt upp med att ta vara på de sista dagarna i mitt älskade cape town!

En liten uppdatering av vad som hänt dag för dag ska ni få!

Min sista tisdag nere i Cape Town började med att vi tog ledigt från jobbet. Jag och Sophia bestämde oss för att med hjälp av dem helgalna minibussarna, ta oss ner till Clifton Beach.

Under hela vår resa har vi trott att Clifton varit i 10 i topp bästa stränderna i världen. Och ja, det kunde vi mycket väl förstå. Nu i efterhand när jag hamnade på en webbsida om stränder, såg jag att det skett ett litet missförstånd. Clifton är nämligen med i tio i top toppless stränderna. Nu i efterhand kan faktiskt det också vara ganska logiskt, men inte tänkte vi på det!

Trots allt, så är det mycket värt att åka dit om man skulle befinna sig i Cape Town!

En styck vidbränd tysk

Efter att ha blivit lite smått vidbrända, drog vi oss tillbaka till obs, området där vi bodde, för att göra oss i ordning för vår första braai. Braai är afrikans och betyder barbeque, grillfest och är väldigt speciellt för sydafrikanerna. I kväll var det Matthew som bjudit hem, killen som vi lärde känna på Trench Town efter att han kraschat vårt foto.

Det bjöds på typisk afrikansk mat, bl.a. pap, boerewors m.m. En trevlig kväll som avslutades med att han introducerade oss till Peppermintcrisp, det typiska afrikanska godiset!