LÖRDAGEN DEN 5/11 - söndagen

Min sista dag i Cape Town börjades med pustar och stånkande när folk började vakna upp i sina sängar. Beachvolleyboll stod på schemat, ute såg det ut att vara kallt och grått och ingen var särskillt utvilad och taggad på spel...

Ett litet oskyldigt sms skickades iväg till vår organisatör med frågan om det faktiskt blev någon volleyboll när de var så här dåligt väder. Svaret tvingade oss upp en halvtimme innan avfärd för att tvinga i oss lite flingor och på med volleybolloutkläderna..

Värmer upp med en donut...

Väl på plats sprack solen upp och det blev en härlig dag på stranden. Vårt spel var inte lika härligt, men vad gjorde det?

En tupplur under parasollet fick det bli, innan chauffören som skulle köra mig till flygplatsen anlände. Sophia skulle stanna kvar i Camps Bay, där tävlingen varit. Tårfyllt avsked nr 1 tog plats och sen rullade vi andra iväg. Efter några minuter får jag ett sms från Sophia, tårfyllt moment nr 2. Pernilla och Emilia följde med för att säga hejdå på flygplatsen, vilket gjorde att det blev tårfyllt avsked nr 3. Jag hatar att saker och ting måste ha ett slut...

Så gick jag in, gråtandes med alla mina väskor, förbi strirrande folk som skrek tröstande ljud efter mig.

Taggat lag

Väl inne fick jag lite plåster på såren från flygresan hit. En prioritetslapp på min väska som skulle göra att mitt bagage inte skulle försvinna den här gången. Fick även välja plats på flyget, vilket blev helt perfekt. Fönsterplats med ett tomt säte bredvid mig!

När jag precis checkat in får jag ett samtal från Celia och Sandra som ringer för att säga hejdå. Tårfyllt avsked nr 4 var här och jag gick runt i souvenirbutiken och grät för mig själv...

När jag kommit på flyget, satte jag kings of leon i öronen och somnade innan vi hunnit lyfta. Vaknade upp när vi gick inför landning i Johannesburg, fortfarande med kingan i öronen och till världens finaste, afrikanska solnedgång utanför. Det kunde inte bli annat än tårfyllt moment nr 5....

Jag lovar!

Resterande 17 timmar i flyget sov jag, förutom två gånger då det serverades mat. Vaknade upp lite då och då och gissade landet jag hade under mig. Hela vägen hem var det fint väder under mig....tills vi passerat polens landsgräns och flög in över östersjön. Då flög vi in i ett stort, grått moln som jag ännu inte kommit ut ur....